Jag har aldrig

jobbat med ett mer svårhanterligt material. Jag svär och försöker att förtränga begäret att slänga ut skiten genom fönstret. Jag fattar vad N ville med detta. För att jag har ingen lust att pilla med det. Jag har ingen lust till att försöka att göra det perfekt. Jag bryr mig inte om att linjerna inte är raka. Jag bryr mig INTE om att det blir "fult" och att det gör ont när det river upp mina händer. Det är väl så det är med ånger, det svider och det är tungt att bära.