Jag blev uppmanad att bara göra,

att arbeta med lera och försöka hitta min plats. Min plats där jag bor, min plats inom min familj, min plats i samhället?

Imorse när jag satt vid frukostbordet såg jag genom fönstret hur måsar, skator och andra småfåglar jagade iväg en hök från deras bon. Ifrån deras plats vid träden. Tillsammans skyddade de deras område.

Det fick mig att fundera på om människor kunde vara likadana som fåglarna i områden som Backa. Gå ihop och tillsammans försvara sitt område, oavsett vad för slags ras eller typ man är. Ta lärdom av fåglarna.

Så när jag monotont satt där och rullade lera, fick jag idén att jag skulle göra ett fågelbo av lerbitarna. Det är en plats där det är tryggt, där man växer upp, ett hem.

Beijing National Stadium, Bird's Nest;

source

source

Jag skulle arbeta

monotont och bara göra. I lera. För att skingra tankar, för att inte behöva tänka på så mycket. Men det blir nästan tvärtom då jag inte behöver koncentrera mig på vad jag gör. Då tänker man automatiskt mera på annat.

Jag undrar varför

Svenska Kyrkan tar sig friheten att slänga in sådant här genom mitt brevinkast,

trots att det står såhär på min dörr?

Det är inte så att jag inte vill ha frälsning ifrån just Svenska kyrkan, jag vill inte ha frälsning från någon kyrka, moské, tempel och yadda yadda.

Jag fattar att vi bor i ett kristet land, men tänk vilket ramaskri det skulle bli om man skulle slänga in muslimsk frälsning genom folks brevinkast.

Undra om Svenska Kyrkan är lika flitiga på att slänga in sådant genom Backabornas brevinkast? Kanske får de invandratäta stadsdelarna ännu mera frälsning?

Undra om det skulle bli ramaskri om jag skulle bestämma mig för att slänga in min egen gjorda ateist tidning genom folks brevinkast och frälsa dem från deras gudar?

Det var inte hugget i sten

men jag skulle undersöka skillnader mellan stadsdelarna, den jag växte upp i och den jag bor i nu. Alltså Backa och Majorna.

Jag är inte särskilt pratglad och gillar inte att närma mig främlingar och ställa frågor. Men jag tänkte, visst man bör utmana sig så jag gör det ändå.

Vad jag inte hade räknat med var att folk var motvilliga till att svara på frågor, till att lyssna på mig eller till att ens stanna upp. Jag vet inte om det var fel tidpunkt, eller om det var för kallt ute eller om jag inte riktigt tas på allvar för att jag ser ut att vara yngre än vad jag är. Jag blir aldrig tagen för min ålder och det är självklart smickrande men ibland lite frustrerande. Jag minns en gång när jag bodde i Australien och gick till konstmuseet AGNSW med några vänner så blev jag hyssjad av en vakt, trots att det fanns andra vuxna som pratade mycket högre än mig. Han trodde helt enkelt att jag tillhörde den stökiga skolklassen som befann sig på samma utställning.

Hur som helst, eftersom det visade sig så svårt att få folk att svara på frågor, så började jag att söka svar på olika forum.

source

Jag blev ganska förvånad över vilken fientlig ton det fanns i några forum. Jag känner inte igen det de beskriver eller det de uttalar sig om. Inte är det väl så? Har Backa verkligen förändrats så mycket under tiden som jag bodde där på 80 och 90-talet? Det finns väl ändå större risk att bli överfallen eller utsatt för våld inne i stan, där det rör sig mer folk, speciellt nattetid påverkade av alkohol osv. Varför görs det en större nyhet av det när det händer i en förort?

Jag känner mig lite konfunderad.

Så jag vet inte

riktigt vart jag står. Har tappat all motivation, all energi, all fokus.

Jag har inget att komma med.

Vill egentligen bara krypa under täcket och ignorera omvärlden.

Hur fasiken ska jag kunna koncentrera mig på något då det enda som hamrar i mitt huvud är spelmissbruk, polisanmälningar och en familj i kris.

Jag menar inte att spy galla, jag vet bara inte hur jag ska kunna ta mig fram när jag knappt kan stå på benen.

FFS.

Här brukade jag

hänga och dricka folköl när jag var fjortis. Undra vart fjortisarna i Majorna hänger när de dricker folköl?

source

Det offentliga rummet som klassrum

1. Vad är du mer nöjd med i ditt projekt?

Det jag är mest nöjd med mitt projekt är att det en gång för alla har fått mig att inse hur jag arbetar och hur min process brukar te sig. Att jag med stor sannolikhet försätter mig själv undermedvetet i situationer som sätter krokben för mig, som får mig att stanna upp, tänka om och göra rätt. Detta skapar att jag får mindre tid på mig, då jag förlorar en massa tid när jag befinner mig i en "vad-fan-nu?" fas. Men detta är en bra sak för att detta ger mig en spark i baken och jag arbetar utan tvekan bäst under stress, med kniven mot strupen. Jag tycker att jag lyckas få ihop det och knyta ihop säcken bra mot slutet, även fast det alltid finns en liten känsla av inte vara helt nöjd. Men detta måste viftas bort då det är min pedantiska sida som vill överarbeta allt, det är min självkritiska sida som vill tala om för mig att allt jag gör suger. Jag är även nöjd att jag illustrerade slutprodukten utan pennans hjälp, för att det var rent ut sagt skitsvårt att låta bli.

1. Vad är du mindre nöjd med i ditt projekt?

Det jag är mindre nöjd med är jag inte fick en bättre analys av platsen. Det fanns inte tid till det och det tvingades att prioriteras bort. Fast nu i efterhand så vet jag inte om det hade hjälpt mig så mycket mera. Jag hade kanske fått andra idéer till vad man hade kunnat förändra och göra, men jag känner mig nöjd med min tanke. Det känns så passande i stadsdelen, havet och stranden. Majorna är ju trots allt en gammal sjömansstadsdel, detta avspeglar sig bland annat i gatunamnen som Kaptensgatan, Kommendörsgatan, Amiralitetsgatan, Styrmansgatan osv.

Jag skulle även vilja ha kunnat framställa bilden av betong mer tydligare i bilden men jag vet inte hur jag skulle ha kunnat ha gått tillväga med det.

Sist så var jag inte helt nöjd med min presentation. Jag var helt oförberedd på vad jag skulle säga, hann inte ens skriva ner nyckelord. Min tanke var att jag skulle gå upp en timme tidigare än vanligt för att göra det på morgonen, men försov mig och var tvungen att rusa ut utan dusch, frukost eller borstad hår. Låter som en dålig ursäkt, men dessvärre sant.

1. Vad skulle du vilja arbeta mer med, utveckla vidare, göra annorlunda?

Jag skulle kunna tänka mig att man skulle kunna vidareutveckla kopplingen mellan min betongstrand och stadsdelen som är förknippat med havet. Hade jag haft mera tid, så jag gjort mer research och frågat folk på gatorna om vad de skulle tycka om en sådan idé eller vad som skulle fattas i området. Kanske gjort en film, i stop motion eller animation på något sätt, som hade visat området förr och nu, hur det har förändrats och hur folk skulle röra sig i min plats, i förnimmelse av stranden. Kanske skulle jag vilja att arbeta mera med att uppmuntra folk till att använda sig av sin fantasi mera genom att sätta ut förnimmelser av olika saker överallt runtom i staden. Att öva och utöka sin seendekompetens.