Idiotin bara fortsätter

Dagen har kommit då processen ska vara till ända. Jag förväntade mig inte precis några fyrverkerier, men inte heller förväntade jag mig att känna mig nästan lite tom. Under processens gång har jag känt mig arg och frustrerad, jag har undvikit kontakt för att inte skälla. Jag ville förstöra och ta kål, men ilskan tvingade mig att ta avstånd, skjuta ifrån mig skapandet i en vecka. Men det ledde till att jag sen inte vågade förstöra, jag fegade ur.

Från början var det tänkt att jag skulle gestalta konflikten som uppstår mellan syskon när det finns en kollision av känslor. Hur band kan förtunnas eller förstöras. Men under processen har jag insett att konflikten mest handlar om mig, om mina känslor för problemet som min syster skapar. Hur jag väljer att förhålla mig till när skuld läggs på mig när jag inte vill ställa upp, eller hur arg jag blir på mig själv när jag väl ställer upp på något som känns fel.

Man vill vara en bra syster och finnas där, men när problemen aldrig tar slut, när det känns som det inte finns någon ände vill man bara ge upp. Det är inte mitt problem längre. Fast ändå är det det, för att det är min syster.

Efter att jag hade lödat händerna, ville jag förstärka känslan med färg, trots att dom flesta talade emot det. Händerna var så vackra som dem var, "det behövs inte färg". Men jag gjorde det ändå, det kändes tomt och platt annars.

Men, sen blev det bara skit, jag gillade inte färgerna jag valde och vilken känsla dem gav mig. Jag hatade det, det blev helt jävla fel men samtidigt helt exakt perfekt. För att det är exakt så jag känner, det är exakt så konflikten ter sig. Det som från början fint är nu fult. Det fina ligger nu under all det jag hatar, det som stör mig att se på, det fina ligger nu under den där hata känslan.

Kanske var

det inte det bästa att ta en sådan personlig konflikt till gestaltningen. Blir så frustrerad, ledsen och less när man får mer kött på benen när det gäller problemet. Jag orkar inte, det känns som om det svartnar för ögonen av ilska. Vill bara be dra åt helvete och slänga allt jag har gjort ut för fönstret då jag inte vill kännas vid det, inte något som har med det att göra!

Jag tänker på något

som sades idag. Är det i händerna eller i mellanrummet som jag vill skapa lite mer känsla, kaos, förstörelse? Händerna kan ses som vackra, det bör räcka. Men jag vill inte förmedla en vacker känsla. Jag vill förmedla en ilska, en frustration, ett vemod som finns i konflikten. Händerna berättar, färgen eller vad det nu blir, förstärker känslan. Barnahänderna som håller varann, storasyster som leder mig och skyddar mig. Det är tryggt och fint och jag tänker på Erik Blombergs dikt I dina mjuka händers fågelbo. Men det är inte tryggt och fint längre, jag vill nästan förstöra allt, för att det är så det känns. Minnena av klapplekarna och tryggheten är förstörd, på grund av ren jävla idioti!

Jag kör på med lödning,

eller glödritning som det egentligen heter. Det känns kul men jag har ingen aning vart det bär hän, det kan bli bra eller total skit. Det får helt enkelt bära eller brista.

Sten, sax, påse

för att ta beslut i en konflikt som man är trött på att befinna sig. Vet inte vad som är rätt eller fel, låter slumpen bestämma.


Create avatar

Fast såklart, man behöver någon att leka det med, har man inte det så kan man göra det här!

Grymma

Shawn Barber. Finns dock ingen tid för att göra något sådant.

Jag hade tänkt mig

att jag skulle lära mig lite teckenspråk och filma några uttryck eller meningar. Men det visade sig vara lite svårare än tänkt. Tydligen så finns det olika teckenspråk för olika länder. Hur sjukt är inte det? Här har man värsta chansen att skapa ett språk som alla över hela världen skulle förstå, men istället väljer man att hålla det lokalt. Alltså det amerikanska teckenspråket är inte mer likt det brittiska än vad det svenska är. Doh!

Jag försökte iallafall att googla och så klart så hittar man mest ASL (American Sign Language) än Svensk teckenspråk. Hittade dock en bok på biblioteket som jag ska botanisera mig i samtidigt som jag fortsätter med att leka med glödritningspennan.

Svensk teckenspråk

ASL

Vad händer?

Måste bli mer pretto. Måste ha en mer illustrerad tankeschema. Hemläxa i att kolla upp och lägga upp inlägg med lite mer teori. Jag är helt orubbad inne på det där med händerna. Under vissa stunder undrar jag själv varför jag har hakat upp mig på det, vaddå händer? Varför är jag så såld på det? Det där med att gestalta en konflikt kändes först svårt, hur fan då? Instinktivt tänkte jag på händer. Det är ju trots allt det som är mest inom mitt synfält. Med hjälp av mina händer uttrycker jag känslor på papper, men nu ska händerna stå i rampljuset.

På biblioteket hittade jag lite böcker om händer, som kanske inte gav mig så mycket förutom att det var fint att titta på.

Jag hittade dock en ganska bra Design bok med olika illustratörer. Där fastnade jag lite för Genevieve Dionne, en konstnär från Kanada som arbetar med bl a att löda.

Genevieve Dionne

Genevieve Dionne

Hittade även en annan konstnär som jobbar någorlunda likt Genevieve, Alison Elizabeth Taylor.

Men för att inte insnöa mig helt på det där med att löda och träpaneler så funderade jag på handskuggor. Helt sjukt vad vissa människor kan göra. Kolla! Eller se på denna. Fast såklart, att göra något sådant och filma är uteslutet då det skulle ta mig hundra år att lära mig, plus att det inte riktigt skulle kunna tillämpas på min konflikt. Letar istället vidare.