Idag väntade jag

till skymning innan jag vågade mig ut och spray måla på duken. Jag är en sådan tönt, jag vågade inte riktigt först, så jag ställde mig bakom en häck och sprejade. Först kändes det som om jag gjorde något fel och ville få det överstökat snabbt. Men folk som gick förbi tittade endast åt mitt håll, ingen vågade att komma fram. Jag stod ju bakom häcken, jag kunde ju ha stått och sprejat på byggnaden eller på marken i deras ögon! Men ingen vågade som sagt säga eller göra något. Lite typiskt svenskt tänkte jag och tänkte på Madde och hennes kort. Undra om det hade varit skillnad på folks reaktioner om jag hade gjort detta i Hjällbo istället för Johanneberg?

Jag vet inte, men Fredrik Lindström påstår i alla fall sin show "Svenskar är också människor", att svenskar är lite fega. Att man helst inte lägger sig i, kan kanske stämma?