Det är inte lätt att arbeta stort. Antingen får man kräla på golvet och då blir det extremt svårt att kunna backa bort från det man gör för att kunna titta och få rätt proportioner. Eller så får man hänga upp det på väggen och ställa sig på en stol och få gelearmar då man ritar med armarna uppsträckta.
Ja, jag har ritat. Var väl lite av en no-no, men det är inte lätt att gå ut och spraymåla när det ösregnar ute. Sedan är jag lite av en räddhare och blev lite skraj när en polisbil körde upp till mig sist jag var ute. Varför blev jag svettig för det? Jag gjorde ju inget olagligt, men ändå blev jag helt nojig och fick för mig att jag kanske hade råkat att måla på marken och skulle åka på böter.
Som tur var, hade jag inte på mig en mask som N tyckte att jag skulle ha, annars hade jag sett ut väldigt suspekt och de hade väl inte åkt iväg lika snabbt som de gjorde.
N tyckte även att jag skulle arbeta med flera olika dukar, bättre att ha för mycket än för lite. Motivet till denna duk blev jag inspirerad av den där dokumentärfilmen jag såg på. En kvinna, som enligt en religion är skapad av mannens revben. (idioti) Hon är arg och tänker inte underkasta sig och ångra några synder. Hon tänker inte ångra för att få en så kallad försoning.
No comments:
Post a Comment