Betongstranden

icke plats

Det går framåt

för Familjebostäders förändring av min första icke plats.

Jag däremot trampar segt uppför en uppförsbacke.

På tal om Tarjas

lektion om Disneys upprepningar.

Eller så...

Jag snubblade över det här konststycket av Ingalill Sjöblom, som gav mig en annan idé.

source

En idé om ett plexi rum/plexi väggar, där konst av alla ska vara konst för alla.

Alla som vill, får synas med sin konst. En gång varje månad byts verken ut. Kanske?

Såvida jag inte

blir totalt dissad för min idé, eller om jag om några timmar tycker att det är skit löjligt, så kör jag på strand temat.

Nedanför har jag gjort lite grova skisser på hur det skulle kunna se ut.

Bild 1. Intet.

Bild 2. Omvandling

Bild 3. Draft

Mörkt och grått,

det är min icke plats. Solen tycks inte hitta sig dit.

Så en tanke är att kanske tvinga solen och värmen dit.

Det är något som jag saknar efter mina fyra år i Australien, solen, stranden och den blåa, blåa himlen.

I Cairns, i norra Queensland kan man inte simma vid stränderna på grund av Box jellyfishes, alltså giftiga maneter. Så istället har man byggt en fejk strand inne i staden. En helt grymt bra idé då det är så tokigt varmt däruppe och det är guld värt att kunna slänga av sig kläderna och slänga sig i vattnet om man har gått runt i stan.

Jag googlade runt lite på fejk stränder och inser att det finns lite varstans. Den här finns till exempel i Paris. Det skulle dock vara lite svårt att placera ut en hel strand vid min icke plats, men kanske en variation?

source

Jag är en nattmänniska

och brukar därmed vara med aktiv på kvällarna, både fysiskt och psykiskt. Detta leder till att jag kan sitta och spåna på idéer när jag håller på att bli trött. Idéer som låter hur grymma som helst, men som verkar helt löjliga vid senare tillfälle när jag är mer vaken i huvudet.
En sådan idé var att jag kanske ville bygga en speeddating rum i min icke plats.
Det är så grått och tråkigt, jag vill liva upp det med mycket färg och ljus.
Det är samtidigt mycket människor som rör sig i området, som passerar förbi om man går mot Röda Sten, eller alla rävarna som sitter och drycker och konverserar runt om Systembolaget i närheten av min plats. Folk ger dem blickar och stånkar för att de sitter vid busskuren eller vid entrén och pratar högt och livligt. De skulle kunna sitta i mitt "rum" i min icke plats.

Fast, som sagt så känns den här idén löjlig nu så jag får tänka vidare.

Kathryn Del Barton

Bild till Analysverktyg med Tarja, 18/10.

Kathryn Del Barton, You are what is most beautiful about me, a self portrait with Kell and Arella, 2008.

Helt plötsligt

ser jag icke platser överallt.

Lite inspirationsbilder

source

source

source

Jag orkar

inte sitta långa sträckor framför datorn då jag har för ont i huvudet och halsen. Så idag har jag istället byggt en modell av min plats. Jag är ganska värdelös på matte, men jag lyckades att fatta hur man räknar ut skalor och byggde min modell i 1:60 skala.

Är säkert inte helt skalenligt, inte till 100% i alla fall, men blev ganska nöjd ändå.

En skiss

som jag gjorde på plats sist, som jag glömde att lägga upp.

Det får bli ett halvtaskigt kort av det då jag inte äger en scanner längre, exet behöll det vid flytten.

Hur som helst, det finns ett hotell i Köpenhamn som jag totalt älskar. Hotel Fox har unika rum, inredda av olika konstnärer från runtom i världen.

source

source

source

Jag tittar på rummen och blir inspirerad. Min icke plats är så mörk och grå. Jag skulle vilja slänga dit ett av dessa rum, en färgbomb för att liva upp stället...eller något.

Tänker, tänker.

Nu bombarderar jag med bilder

Detta är min nya icke plats, en plats under Oscarsleden vid Jaegerdorffsmotet.

Det är rätt mörkt där under, så jag använde mig av mjöl för att markera området.

Ytan jag markerade blev en kvadrat på 15x15 meter. Alltså en rätt stor yta som står helt till spillo. En bekant sa att det brukar ligga alkisar/hemlösa här under, men jag vet inte om det stämmer. Får kolla upp det närmare.

En mosaik platta hänger vid mitten. Vet inte vad det står för, men det ska också undersökas vidare. Håll till godo.

Jaegerdorffsmotet

får bli min nya plats. Mer kort, utmätningar och analys kommer strax.

Epic fail.

Mina planer gick i stöpet.

Familjebostäder ligger tydligen steget före mig.

Information som jag hade fått tagit del av, om jag hade bott här lite längre än vad jag har gjort.

Det finns redan idéer, planer, skisser på att göra min no-space till en space. Icke platsen ska få en funktion.

Visst, jag skulle kunna försöka att överglänsa med en bättre idé, finare planritningar och skisser, men det känns som om luften gick ur. Känns som om någon hann före mig och har redan gjort anspråk.

Ska jag lägga i högsta växeln och lägga energi på en ny icke plats?

Känns nästan så...

Datainsamling

Majorna ligger ungefär tre kilometer väster om Göteborgs stadskärna och det bor ungefär 29 000 personer på en yta av 4,3 kvadratkilometer. Det tar 15-30 minuter att åka spårvagn från Majorna till Brunnsparken i centrum, och ungefär lika lång tid att ta sig till havet och skärgården. Stadsdelen har vuxit fram kontinuerligt sedan 1700-talet, med dess hamnanknutna verksamheter och bostäder, men den huvudsakliga bebyggelsen bygger på traditionell kvartersstad från slutet av 1800-talet och framåt. Idag finns en blandning av hus och stadsrum från många olika epoker i stadsdelen. Majorna upplevs av många som en stad i staden, med sina små affärer och levande gatuliv, slutna kvarter med grönskande gårdar, blandning av bostäder och arbetsplatser. Stadsdelen brukar lyftas fram som en unik och "levande" stadsdel och ofta hör man talas om Majornas starka lokala identitet.

Majorna är indelat i fyra stadsdelsområden; Stigberget, Majorna, Kungsladugård och Sanna. Majorna gränsar i norr till älven, i öster till Masthugget och Slottsskogen, i söder till Högsbo och i väster till Älvsborg. I praktiken är gränsen i norr inte älven utan den tungt trafikerade Oskarsleden som effektivt skär av Majorna från vattnet.

Sandarna uppfördes på 1930- och 1940-talet som en fortsättning på bebyggelsen i Kungsladugård. Stadsdelen kännetecknas av de ljusa fyrvåningshusen med putsad fasad i funktionalistisk stil. I övergången mellan stadsdelarna vid Sannaplan byggdes friliggande landshövdingehus i rader utan gårdar, de var de sista landshövdingehusen som byggdes innan den fuknionalistiska stilen kom att dominera.

Sandarna står på en ås som stiger upp från Kungsladugård och Klippan, åsen fortsätter väster om stadsdelen. Älvsborgsbron har sitt södra fäste uppe på bergen och stadsdelen avgränsas västerut av Kungstens industriområde, i söder gränsar stadsdelen till den vidsträckta Västra Kyrkogården. Vid backens slut i öster ligger Sannaplan, varifrån vägen och spårvagnstrafiken fortsätter in på Mariagatan till Kungsladugård.

Stadsdelen har givit namn åt Sandarnakulturen som är en period i svensk stenålder. Själva stenålderboplatsen låg i sluttning mellan Sannaskolan och spårvagnshallarna.