Halsfluss och hjärnsläpp

Det är inte lätt att blogga när man inte kan ta sig upp ur sängen. Eller när man inte kan svälja för att det känns som om man sväljer spikar, eller knäckebröd som man inte har tuggat på ordentligt. Jag känner mig lite pressad och stressad av lärarna som vill att processen ska gå lite snabbare. Får inte befinna mig i förvirringsstadiet för länge. Tills på måndag fick jag.

No offense, men glöm det. Hela helgen gick ju tok bort på grund av midsommarfirandet i Värmland.

Jag tror att jag även har hängt upp mig för mycket på det där med att ge bort. Kortet kanske egentligen handlar om ångerfullhet. Man ger bort något som man ångrar och vill ha tillbaka. Att ångra är jobbigt, det kan framkalla ångest. Som just nu, så ångrar jag att jag inte tog med mig varmare kläder till Värmland när jag sov i tält. Då hade jag kanske inte suttit här med halsfluss.

Sannolikheten för att dyka upp till handledningen i morgon känns minimal.

Ge bort material som du sedan tigger tillbaka

Ge bort material som du sedan tigger tillbaka.

Ge bort material som du sedan tigger tillbaka.

Ge bort material som du sedan tigger tillbaka.

Ge bort material som du sedan tigger tillbaka.

En mening som kommer att bli som ett mantra framöver, det är meningen som jag ska basera min gestaltning på. Ge bort material som du sedan tigger tillbaka? Vad har jag gett bort i mitt liv som jag ångrar? Vad ångrar jag? Finns mycket man ångrar, men har jag gett bort mycket?

Jag gav bort en barbiedocka när jag var liten som jag sedan ångrade. Jag och en kompis bytte leksaker, hon fick min barbiedocka och så fick jag något gosedjur. Jag ångrade det bittert och och krävde snabbt tillbaka min docka.

När jag fyllde nio år fick jag en kattunge av min moster. Jag hade tjatat om en katt i över ett år. Mina föräldrar tvingade mig dock att ge bort den, då mamma var "allergisk".

Nog, tanten är högst hypokondrisk och lider alltid av något. Hur som helst så beklagade jag mig och grät mig själv till sömns varje natt tills jag fick tillbaka katten.

Och visst, jag har väl gett bort mitt hjärta till folk som inte har förtjänat det och sedan krävt tillbaka det när det har krossats.

Är det något jag kan bygga min gestaltning på?

Ge bort material som du sedan tigger tillbaka.

Detta känns svårt. Fast svårt är kul, det är utmanande.

Vidare skulle jag tala om vad jag brinner för, vad jag tycker är roligast. Antagligen för att få göra det totala motsatsen, jag fattar hur spelet funkar. Så, det har väl inte undgått någon att jag tecknar mycket. Det är det jag gör mest och bäst, sedan målar jag även mycket. Teckning och målning är my cup of tea.

En del av min stad i en stad

Efter gårdagens redovisningar av städer, bestämdes det för att vi skulle placera ut en byggnad från våra städer ute i staden. Lärarna tyckte att vi var lite för snabba att vilja förstöra och slänga städerna som vi har byggt under två veckors tid. Jag valde att placera ut den byggnaden jag lade mest tid på, "kockmössan". Jag ställde den bredvid cykelbanan på Avenyn och gick vidare till Konsum för att handla lite.

En halvtimme senare ser jag att den står kvar, helt orörd. Är det ingen som ser den? Ingen som bry sig? Vet inte. Undra om den står kvar där idag, eller om sopgubbarna har slängt den i sina sopor?

Såg här såg min stad ut innan Godzilla-Olga gick in och trampade sönder allt. Det var inte det minsta jobbigt att förstöra något som jag har klippt, målat och limmat ihop i timmar. Något som har gett mig skärsår, brännsår och en öm rumpa från att ha suttit så länge på golvet.


Här syns A-Ks regel om att barnen skulle få plats. Det skapades snabbt på morgon med en fotbollsplan, en klätterställning och en rutschkana, som N trodde var en solstol. (hmpf!)


Jag misstänker att jag har gett lärarna fel intryck av min stad, eller min attityd till min stad. Jag är inte missnöjd med staden, jag gav det mitt bästa på den tiden som gavs. Jag hatar det inte, jag älskar det bara inte. Det är min stad men ändå inte. Jag valde inte att göra den, jag tvingades. Jag valde inte hur staden skulle se ut, inte helt å hållet, då jag skulle försöka att avbilda så mycket som möjligt. Staden tvingade mig att arbeta på ett sätt som jag inte brukar, den tvingade mig att vara mindre petig. Den tvingade mig att släppa behovet av perfektion. Jag tackar staden för detta, för ibland blir jag ganska less på mig själv, för hur manisk jag kan vara med att det ska vara perfekta linjer hit och dit.

Kill your darlings heter det och jag dödade staden utan att blinka. Inte för att jag var missnöjd med den, men utan för att den just inte var en darling.

Ge igen för gammal ost

I torsdags gav mig korten rätt till att jävlas mera. Denna gången skulle jag färglägga någons annans bygge, utan några vidare instruktioner. Korten ger mig mer och mer makt genom att låta mig själv bestämma ut mitt offer. Det stod mellan S och Å då det var de enda som inte var där under lunchtiden. Eftersom jag hade varit och förstört lite för Å dagen innan, så fick det bli S. Sedan passade det bra då jag kunde ge igen för gammal ost. S hade ju varit och graffiti målat mina byggnader veckan innan.

Jag valde ut hennes finaste och vitaste byggnad, kyrkan tror jag att det var. Chockrosa! I efterhand så funderade jag om jag undermedvetet valde ut kyrkan då vi dagen innan i gruppen hade haft en diskussion om religion. Det kändes som om jag skändade hennes kyrka, hennes åsikt om religion som är så helt olikt min.

Eller så fanns det ingen vidare djup mening till varför jag valde kyrkan, kanske var det bara slumpen?

Att få frikort

Genom att få dessa kort, så känns det som om man får frikort att bete sig svinigt och elakt. Igår skulle jag spilla vätska på nr.2 s arbete. Fan med vad jobbigt, ska jag låtsas att snubbla över något och spilla? Ska jag slå till när personen går ut ur rummet? Vem har ruta nummer 2?
Turligt nog så var personen inte där när jag skulle utföra mitt dåd. Jag tog mitt kaffe och spillde över kåkstaden. Jag blev påkommen av någon och försökte då att dölja vad jag gjorde i ett ryck som gjorde att jag spillde ännu mera. Först kände jag mig helt skamsen, men det gick snabbt över när jag började att ursäkta mig genom att proklamera att jag minnsan hade rätt till att göra vad jag gjorde! Det var inte jag som gjorde det, utan kortet! Kortet är ond, inte jag!
Det kändes skönt att kunna skylla ifrån sig. Tanken slog mig, att jag skulle kunna göra vad jag vill, säga vad jag vill utan att ta ansvar för det. Jag skulle kunna skylla ALLT på korten.
Korten är inte onda, de är mer som en rik förälder som mutar polisen när man har gjort något fel.
Helt plötsligt ser jag på korten med nya ögon...

Dag...?

Jag har ingen aning vilken dag det är, eller jag vet att det är onsdag idag, men jag vet inte vilken dag av gestaltningen det är. Jag blir förvirrad hela tiden när man bloggar om dagen innan, för att kunna berätta om kortet man fick dagen innan. Tisdagens kort såg hur som helst ut såhär:

Detta var ganska svårt att utföra då alla råttor, förlåt, alla kursdeltagare har prackat på sig stora högar med skräp. Det springs ju ner till soporna nästan konstant. Jag hade dock hittat två fina böcker som jag hade tänkt att rita i, men jag gav bort en till S. Hon blev jätteglad och då sa jag att jag ville ha tillbaks den, men hon tog mig inte på allvar och tog det mest som ett skämt.

Har iallafall kommit en bit på vägen med staden, har byggt klart allt. Nu gäller det bara att färglägga. Urk!

p.s jag vet att det står att det är tisdag över inlägget, men det är för att jag hade sparat en draft av inlägget igår d.s

Tillbaks till råttboet

Man känner sig smått som en råtta som springer runt i byggnaden och letar efter skräp. Man roffar åt sig så fort design studenterna ställer ut skräp och de tittar på en med ett flin, men man skiter i det och springer tillbaks till boet där de andra råttorna hurrar över skräpet och undrar vart man fick tag på det. Boet ska byggas och rummet fylls mer och mer med skräp.

Gårdagens kort uppmanade till att plats. Det kändes lite jobbigt då jag i vanliga fall inte gillar att ta plats, att synas eller att höras. Jag sitter hellre tyst i mitt hörn och arbetar.

Men jag bredde i alla fall ut mig så mycket som möjligt, jag lade allt mitt skräp långt utanför mitt spelplan, nästan ända ut till dörren. Mitt skräp låg vid vasken, på vasken, folk var tvungna att nästan tippa på tår för att komma förbi skräpet utan att välta eller trampa. Jag skämdes lite när någon skulle använda vasken och koncentrerade mig helt och hållet med vad jag gjorde för att slippa att möta några frustrerade blickar. Men ingen sa något, alla bara infann sig i det.

Eller så vågade ingen säga något då jag tidigare hade hojtat och krävt att den som hade graffiti målat på mina byggnader skulle ge sig till känna! Vandalism! Undra om jag ska installera gatukameror i min stad?

Fredagen

stannade jag hemma då jag inte mådde särskilt bra. Jag kände mig därav stressad hela helgen. Shit, jag kommer inte hinna klart, de andra kommer att ha hunnit jättelångt! Jag kommer väl även få tampas med två kort idag då jag inte fick fredagens.
Jag känner mig skit öm i kroppen efter att ha suttit på golvet hela veckan, det är kroppen som gör sig påmind om att jag börjar bli gammal och vek. Ja, pessimisten Olga har vaknat, men vad förväntas, det är måndag morgon och jag har ännu inte druckit kaffe.
Det är därför alldeles ypperligt att vi ska börja dagen med att titta på filmen The Game med Michael Douglas.

Jag minns att ha sett den när den kom ut och att den hade en tvist på slutet, men mer vet jag inte. Eller ja, jag vet att det är en David Fincher film, samma snubbe som gjorde Seven och Fight Club, så den borde vara sevärd.

Torsdagen

började med att jag försov mig och när jag väl lyckades att ta mig till skolan fick jag detta kort.

Jag hade svårt att förhålla mig till det då jag inte riktigt förstod vad som menades. Vaddå för infrastruktur? Vägarna och trafiken i staden? Övergripande? I min stad eller i allas? Då min stad mest bestod av malplacerade byggnader, bestämde jag mig för att ta ansvar för någon annans infrastruktur. Jag ändrade lite hur någons väg gick och placerade någon byggnad någon annanstans. Om det var ansvar nog, eller om det märktes vet jag dock inget om.

Bygget fortsätter

och det känns som det går lite segt framåt, speciellt när man får korten som stoppar en i byggandet och uppmanar till att göra saker.

Mitt första kort löd såhär:
Så jag slösade bort hela dagen på att bygga denna stora byggnaden som i nuläget mest ser ut som en bakelse eller kockhatt. Smått frustrerande.

Spelets regler

Igår satte sommarkursen på HDK igång, Spelets regler. Vi började mer eller mindre med att äta glass och titta på en film, fan vad glassigt! Filmen Caracas, handlade just om Caracas i Venezuela och alla dess barrios. Små skjul som folk har byggt själva och där mer än 50% av Venezuelas befolkning bor.
Så, gestaltningen som vi ska hålla på med två veckor framöver, är att just bygga små städer. På numrerade ytor som vi ska förhålla oss till. Det hela känns lite som en blandning av SimCity och Monopol. Under tidens gång, eller spelets gång, får vi hemliga kort, som uppmanar oss att göra något med vårt bygge. Vi ska även hålla oss till spelets regler, som även säger att man får lov att "tjuva" andras material och därmed förstöra för dem.
Nu är frågan, ska man spela fult eller fint? Grejen är ju att jag är värdelös på Monopol.

Antagligen

inte den slutgiltliga versionen, men den som jag visade för gruppen idag. Samtidigt som jag vill arbeta vidare på den, kanske förlänga och addera, så vill jag även sätta det åt sidan och sätta punkt för den här konflikten. Eller kanske inte för konflikten, för att den finns där vare sig jag vill eller inte, men sätta punkt för det här sättet att bearbeta min konflikt? Det suger åt sig mycket energi, men det lättar även lite på det jobbiga.

Ändra, såga,

göra om.