Tillbaks till råttboet

Man känner sig smått som en råtta som springer runt i byggnaden och letar efter skräp. Man roffar åt sig så fort design studenterna ställer ut skräp och de tittar på en med ett flin, men man skiter i det och springer tillbaks till boet där de andra råttorna hurrar över skräpet och undrar vart man fick tag på det. Boet ska byggas och rummet fylls mer och mer med skräp.

Gårdagens kort uppmanade till att plats. Det kändes lite jobbigt då jag i vanliga fall inte gillar att ta plats, att synas eller att höras. Jag sitter hellre tyst i mitt hörn och arbetar.

Men jag bredde i alla fall ut mig så mycket som möjligt, jag lade allt mitt skräp långt utanför mitt spelplan, nästan ända ut till dörren. Mitt skräp låg vid vasken, på vasken, folk var tvungna att nästan tippa på tår för att komma förbi skräpet utan att välta eller trampa. Jag skämdes lite när någon skulle använda vasken och koncentrerade mig helt och hållet med vad jag gjorde för att slippa att möta några frustrerade blickar. Men ingen sa något, alla bara infann sig i det.

Eller så vågade ingen säga något då jag tidigare hade hojtat och krävt att den som hade graffiti målat på mina byggnader skulle ge sig till känna! Vandalism! Undra om jag ska installera gatukameror i min stad?