Det känns lite som det är nu som allvaret har börjat. Tidigare i utbildningen har det handlat om engelsk fonetik, grammatik, pedagogik, sådant som går att läsa, förstå, komma ihåg och skriva en tenta om. Men nu får jag göra det jag har velat mest, åh Bild och Form vad jag har längtat efter dig. Att gå på HDK och verkligen känna intresse för mina kurskamrater, folkskygga jag vill prata och lyssna på folk.
Men...
med detta kommer något som jag inte har känt på länge. Prestationsångest.
Så jag sitter här med projektet att förändra det offentliga rummet och nu måste jag våga ta plats och våga förändra.
Vad man skulle kunna förändra är hur vissa ungdomar ser sig själva som public enemies istället för att inse att dem faktisk är en del av samhället. Dem borde vilja vara mer som den där Hossein som räddade sexåringen som föll från ett höghus. En riktig vardagshjälte!
För allvarligt talat, vem skulle INTE vilja vara en superhjälte?
No comments:
Post a Comment