Reflektion v.37

När vi i gruppen blev tilldelade vårt område "ojades" det lite när det insågs att vi hade hamnat på Hisingen, någon nämnde att det kallades för Gazaremsan.

Jag suckade lite.

Jag är uppväxt på Hisingen och jag har bara bra barndomsminnen från Backa, men å andra sidan så kastades det inte sten mot polisbilar eller förklarades krig mot samhället när jag växte upp där.

Hur som helst så tyckte jag att det var ett perfekt område att bli tilldelad och när resten av gruppen höll sig vid mer eller mindre vid samma område runt Backaplan, åkte jag till Brunnsbotorget. Där såg jag möjligheter till förändring i det offentliga rummet. Min idé grundades på en man vid namnet Hossein, en vardagshjälte som räddade en medmänniska, en sexåring som föll från ett höghus. En människa i samhället som bryr sig om andra människor i samhället.

Så med egenritade affischer på superhjältar och deras slagord ville jag ge dessa ungdomar som känner sig utanför samhället lite positiv förstärkning. Jag vill att mina affischer ska få dem att förstå att dem faktiskt är en del av samhället och ju mer dem förstör i samhället så förstör dem för sig själva. Affischerna uppmanar dem till att vara mer som Hossein, att vara hjältar och hjälpa istället för att stjälpa. Det är mycket möjligt att dem tycker att det är en löjlig uppmaning och kanske kan man istället få dem yngre ungdomarna, barnen som hänger på och förstör för spänningens skull, att inse att det är häftigare att göra gott än ont.

För vad hände med att vilja vara bäst på allt man gör? Vad hände med att vilja vara duktig och få belöning för det? Vad hände med att tycka att det är coolt att vara en superhjälte istället för skurken?

En annan slags förändring i en annan stad: http://www.vertex.nu/index.php/kultur-och-noje/december-2007/Konsten-landar-pa-Alidhem.html